2017-09-25
Det är riktigt illa med Elis vikt nu. När han och Folke badade häromdagen syntes det tydligt hur han magrat. Den nyligen inopererade port-a-cathen, den lilla dosan, avtecknar sig nu i skarp relief på hans bröst nedanför operationsärret. Till och med slangen till den syns under huden som en spänd sena.
Vi är tillbaka i Uppsala, han har just klivit av vågen på Akademiska och personalen är tydligt bekymrad. Strålningen har tagit bort det sista av hans aptit och Elis har inte fått i sig många kalorier den senaste veckan. Nu visar det sig att han har tappat ett helt kilo kroppsvikt, från 14 till 13.
Vi brukar kolla på Biggest Loser ibland när barnen somnat. När någon av tungviktarna lyckas banta bort 7-8 procent på en vecka jublar de på vågen, höjer sina trinda armar i luften och skriker YES samtidigt som tränarna applåderar med glädjetårar rinnande över mejslade kindben.
Elis ligger på samma procentuella viktnedgång som en vinnarkandidat i bantnings-tv, men i hans fall är det inte fett som försvunnit, det är ett kilo av vårt barn som är borta. Vi måste få tillbaka det, stoppa det här fria fallet, annars kommer han inte att klara av att fortsätta behandlingen och då är det kört.
