2019-08-27
Skolan. Jag vågar tro på att det kan bli bra. Han är där idag igen, vi hämtar honom direkt efter lunchen. Det är rörande att komma till matsalen och kika in i dörrspringan, se alla barnen som vimlar, höra slamret av bestick och porslin, och så dääär borta längst in ett litet huvud bredvid fröken: Elis!
Han kommer springande mot oss där vi står i kapprummet, han faller mig om halsen och säger ”vet du pappa, det har varit BRA idag”, han andas på mig och frågar om jag kan känna vad han ätit, jag säger knäckebröd och det är rätt svar, lite gurka har han också tuggat i sig. Fröken säger att allt gått fint. Det finns en flicka i klassen som också ska gå en del på specialavdelningen Pluto, hon och Elis verkar vara på väg att hitta varandra. Hon gillar också Greta Gris, precis som han. Den tunga skolstenen är på väg att lyftas från mina axlar.
