2019-08-28
Elis har ritat sin skolväg. Det är speciellt att få följa honom där han trampar på sin trehjuliga lastcykel, att springa bredvid och hjälpa honom när det blir för brant. Han kämpar så mycket han kan, det är uppför nästan hela vägen till skolan, i backen vid vägbron ropar han ”jag orkar inte” och jag puttar på precis lagom mycket och ropar ”jo, du orkar” tillbaka, jag vill att han ska få träna musklerna utan att bli slutkörd inför skoldagen. Det skulle varit bättre om det var uppför på hemvägen istället, morgnarna kan vara lite motsträviga men när vi hämtar säger han att han haft kul.
Efter skolan idag ska vi till sjukhuset och ta blodtryck och urinsticka, kolla så att allt är ok inför att han ska få Avastin i morgon. Det är ofta så här vi kommer att ha det: skola på förmiddagen, sjukhus på eftermiddagen. Jag har hela tiden varit stolt över hans uthållighet i kampen mot Dumma knölen, nu är jag också stolt över min lille skolgrabb.
