2019-09-08
Väggarna i lägenheten kryper inpå oss. Flykt, ut till Täby centrum och Lekia. Elis och Folke har julklappspengar kvar och nu är det ingen mening att spara.
Elis köper klistermärken och en Nerf-pistol, Folke har bara lego för ögonen. Vi stoppar alla tiokronor vi har i ridhästmaskinen i affären, låter barnen åka trots att den inte är särskilt kul.
Sorgen är gigantisk nu, den förmörkar hela föräldraskapet, men vi sörjer olika. Sandra är rasande på ödet och vill slå sönder hela världen. Jag känner mig bara förlamad, kämpar konstant mot gråten och vill mest krypa ihop och känna en hand klappa min rygg. Jag får ett hur mår du-meddelande på telefonen och svarar ärligt: Ultimat mardröm.
