2019-09-10
Det finns fler än jag som sörjer, gråter, famlar i kvardröjande chock. Jag får inte glömma de andra. Släkten älskar Elis och han älskar dem tillbaka, men snart är det för sent att säga det och jag känner att jag måste göra något.
Jag säger till Elis att jag tror att mormor och morfar och farmor och farfar och alla de andra skulle bli jätteglada om vi skickade hälsningar där han berättar att han älskar dem, och Elis håller med. Jag låter kameran rulla, han får säga det och jag vet att han menar vartenda ord.
Jag skickar klippen till var och en. Det är hälsningar i stunden, men framför allt är det ett förevigande. Om de någonsin tvekar i framtiden ska de kunna se klippet, höra hans röst och veta att de för alltid har en plats i Elis stora hjärta.
