2019-10-16
Det är 1 år och 10 månader mellan Elis och Folke. De är ”pseudotvillingar” – så säger man tydligen när syskon är födda med mindre än två års mellanrum. Vissa hävdar att gränsen går vid ett och ett halvt år, men sak samma.
Jag tänkte ju, för tusen år sen, att Elis och Folke i och med detta skulle kunna få en jättenära, livslång relation och gå som ler och långhalm genom tillvaron. Elis skulle kunna hjälpa Folke att fuska på nåt prov i skolan. De kunde baxa hem varandra efter alltför blöta helgkvällar. Folke skulle erbjuda bäddsoffa och deeptalk när Elis blivit singel. Såna saker.
Nu tänker jag på hur konstigt det kommer att kännas när vi är tre kvar i familjen, och hur ensamt det ska bli för Folke. Han ska gå från lillebror till ensambarn. Kärlek kommer han att få, herregud vad han kommer att vara älskad av oss, men risken finns att han aldrig kommer att få uppleva syskonkärlek igen.
