2019-10-24
I morgon fyller han sju år, min lille skojare. Han kommer alltså att få göra det, trots allt. Läkarna har inte givit någon konkret uppskattning av hur mycket tid Elis har kvar, men det är tydligt att det handlar om månader, inte år.
Idag är vi är på sjukhuset för att få cytostatika, TEMIRI-protokollet som kanske, kanske inte, kan sakta ner det oundvikliga. Vi pratar med läkaren och säger att Elis inte haft mer huvudvärk, men att han är allmänt lite tröttare och har aningen sämre balans nu. Och så finns de små sakerna också kvar i vårdvardagen: Elis har mycket vax i vänster öra och vi får remiss till öronkliniken.
Vi leker med ett par såna där självhäftande ögon som man egentligen ska klistra på papper. Elis lutar huvudet bakåt och blundar så mycket han kan, och vi lägger dem ovanpå hans ögonlock så att det ser ut som att han stirrar på oss. I morgon fyller han sju, och det är Elis sista födelsedag.
