2019-11-04
Magnetkameran väntar. Elis har redan fått sticket men han umgås lite med avdelningens robot som förklarar för hur nålsättningen går till, det är nog egentligen till för mer ovana barn än Elis. Vi får sällskap av clownerna som bjuder på en tokrolig stund innan det är dags för allvaret.
Sövningen. Jag är van vid att se det men den här gången är det annorlunda när jag ser hur Elis försvinner bort, tystnar och blir slapp i kroppen. Och sen måste jag lämna honom där, gå därifrån. Det går inte att hålla bort tankarna, tankarna på hur det kommer att vara den dag det… händer.
Vi visste att detta skulle bli en jobbig stund, så jag och Sandra har bokat in ett Skypesamtal med Lena Falck medan Elis är sövd. Hon är bra, Lena, och hon vet mycket om hur föräldratankarna går under en MR-undersökning. Hon är också en värdefull katalysator som får mig och Sandra att prata inför varandra om hur vi tänker och känner, för det är inte så ofta det blir av att vi gör det själva.
Och sen sitter vi på uppvaket och pratar med Elis medan han äter sin Piggelin. Han är hos oss igen. Älskade, älskade, älskade.
