2019-12-13
Elis vill så gärna vara delaktig i luciatåget på förskolan, även om det numera bara är Folke i familjen som är förskolebarn. Så Elis får klä ut sig till pepparkaksgubbe, en fin dress han kan ha utanpå ytterkläderna.
Vi kör rullstolen till förskolegården, tack och lov att vi bor precis intill, och Elis är glad att vara där. Han skrattar åt min historia om när jag glömde linslocket på kameraobjektivet, och får beröm av föräldrar och fröknar för att han är så fin. Jag antar att det måste kännas chockartat för dem att se honom så här, i komfortrullstolen och så märkt av sjukdomen.
Sen kommer Folke och resten av luciatåget, de sätter sig ner och stämmer upp och Elis sjunger med även om han är vid sidan. Sankta Lucia, blinka lilla stjärna, tippetippetipptapp. Hans röst är svag men jag hör honom, lille Elis, jag är nära dig och jag hör din sång.
Inne i förskolan har barnen gjort pepparkakor formade som hus. Folkes har så många fönster att han inte kan räkna dem, säger han, samtidigt som hans byxor håller på att hasa ner. Vi skrattar allihop, tillsammans. Glad Lucia!
