2019-12-30
Folke tar en bild av sin storebror med mammas telefon, medan jag ordnar med sondmatning. Jag känner hela tiden att jag vill göra något för Elis, något extra. Det går ju inte att dra iväg till något lekland eller liknande numera, det är svårt att hitta något han orkar, så vi blir oftast kvar här hemma. Stegräknaren i min telefon deklarerar att jag aldrig förr gått så lite som denna decembermånad. Nå, det må väl vara hänt.
Jag hörde i alla fall av mig till farfar och faster i förmiddags, så de kommer över och är med oss under nyårsafton i morgon. Sent ställd fråga, men vi har inte direkt vågat planera nyår överhuvudtaget förrän nu. Och den 2 januari ska vi göra slag i saken och åka till Lilla Ersta på riktigt; prova att bo där på barnhospicet.
Hur det än är, vad vi än gör, så är vi ju här med Elis i alla fall. Jag vet att det är det han själv tycker är viktigast.
