2020-01-07
Jag tar sällan fram kameran numera. När allt kommer omkring har jag filmat mest för Elis skull, för att han tycker så mycket om att titta på ”våra filmer” på tv:n och återuppleva roliga stunder. Han kommer inte att finnas där för att titta på sånt jag filmar nu, och för egen del antar jag att det här är en tid som mest kommer att vara sorglig att blicka tillbaka på.
Vi är hemma igen från Lilla Ersta. Barnen trivdes så bra att de inte ville hem, men vi har lovat att vi ska tillbaka redan om ett par dagar. Jag är så glad att vi överkom det inre motståndet och vågade åka dit.
Jag brukar klippa ihop snuttarna till halvtimmeslånga filmer som Elis tittar på i soffan, men klippen från i somras har jag inte hunnit redigera än och jag vill att han ska hinna få se dem. Så nu sitter jag medan barnen sover och klipper den sista videon febrilt. Bilder i grönska. Båtdagen i juli på Djurönäset då Elis sjöng ”en liten båt blir ofta våt”. Minnen av en tid då vi fortfarande hoppades.
