2020-01-08
”Jag vill åka tunnelbana”, säger Elis. Nämen va, älskling, vill du det?! Frågan kommer verkligen som en överraskning – jag vet inte var han hittar den här energireserven, normalt är han ju trött efter att ha körts de två minuterna upp till tunnelbaneentrén. Men Elis önskan är vår lag, herregud, klart vi ska åka t-bana.
Snart susar vi genom urberget in mot city. Kliver av vid Centralen och går till World of Toys vid Gallerian, för barnen har presentpengar att spendera. Elis funderar och funderar, han har ögonen på en ask kritor som är vattenlösliga så man kan först rita med dem och sedan måla ut det med pensel och vatten.
Han säger efter ett tag att han kanske ska vänta med att köpa något och spara pengarna istället. Hjärtat värker när han säger det; nej, älskade, älskade Elis, spara inte pengar nu, om du vill ha kritorna så köp dem, gör det bara, snälla.
Elis köper kritorna, och han orkar till och med sitta med oss i stöket på Max medan vi äter hamburgare innan vi åker hem igen. Han sätter sig vid köksbordet, belåten över kritorna och över en rosa gris han köpt som kan äta medföljande remsor av låtsasmat. Han tar tokiga selfies med iPaden och fotar grisen också. En bra dag, en oväntat bra dag. Tack.
