2017-10-24
Sjukdomen har dragit ner tempot i Elis. Han brukade vara fartfylld och svårstoppad, vår lille vilding, men kroppen sätter stopp och han finner sig i det på ett beundransvärt sätt. Istället för att tyngas av det han inte kan göra tar han sig nu lika gärna an lugnare sysselsättningar, som till exempel att pyssla.
Elis och Sandra kommer hem senare än vanligt från Uppsala idag, och när jag frågar vad som tog tid håller Elis fram en kartongask som han mödosamt målat i många olika färger och dekorerat med pärlor, hjärtan och glitter. Det var pysseldag på Akademiska idag, och när Elis vill göra något vet jag att det är svårt att säga nej även om man vill hem och äta själv. Jag tar asken i händerna och i mina fadersögon är den ett konstverk av rang. Bedårande.
