2017-10-25
Min älskade lille femåring! Idag fyller han. Fem år har han levt, fem år har gått sedan jag blev far – Elis far.
”Ja må han leva, ja må han leva”
Han fick jättefina presenter av både Skandionkliniken och Ronald McDonald-huset i morse. En röd Porsche och en svart Jackson Storm-bil från ”Bilar 3”, och ett kort som kan spela musik!
”Ja må han leva uti hundrade år”
Det största paketet är gråt-och-kiss-dockan ”Baby Born” som han önskade sig, och han skiner upp som en sol när han ser vad det är. Han får Pernilla Stalfelts pedagogiska och stolliga ”Bajsboken” och vi bläddrar och skrattar tillsammans.
”Javisst ska han leva, javisst ska han leva”
Farfar kommer med fler presenter, och vi hugger in på födelsedagsfikat som är skräddarsytt för Elis. Våffelstrutar, glass, nonstop, minimarshmallows och strössel. Ingredienser som han brukar kunna uppskatta åtminstone lite grann.
”Javisst ska han leva uti hundrade år”
Vi sjunger för honom och helt plötsligt slår det mig efter alla år: det är en helt bisarr text på en födelsedagssång. Hela Sverige sjunger den vartenda år, men den handlar inte om födelsedagar, gratulationer eller att man tycker om den besjungne. Texten handlar om en enda sak: att han inte ska dö än.
