2017-11-07
Kanske var det här någonstans, medan Elis spelade piano för mormor på nyårsdagen, som Dumma knölen satte fart på allvar. Enligt läkarna kan han ha burit cancerceller med sig ända sedan födseln, men en uppskattning är att tumören började växa någonstans runt årsskiftet ända tills den blev så stor att hans balans slogs ut i augusti.
Vetskapen sätter hela det gångna året i ett annat ljus. Varje bra stund vi hade under vintern, våren och sommaren ägde rum med en inkräktare närvarande. Och tänk om vi hade åkt till något avlägset, outvecklat land under sommarsemestern – tänk om vi befunnit oss långt från riktig sjukvård när vätsketrycket plötsligt började öka i Elis huvud. Den tanken får mig att känna att vi mitt i allt har haft några skopor rejäl tur också.
