2017-11-21
Elis sätter igång ansiktslek-appen vid köksbordet medan jag kopplar in sondslangen för kvällsmat. Folke sitter och ropar på Talking Tom, en app med en katt som härmar det man säger. Elis pratar om att kräkas vilket är ett vanligt ämne numera, vi har lyckats dämpa det något genom att ge mer koncentrerad näring. På så sätt kommer kalorierna in utan att magen behöver bli så full. Dagens sjukhusbesök hade också ett glatt medskick: Elis har gått upp ett halvt kilo, och han firade med en god blåbärssmoothie som de delade ut i köket.
Det var ju dock inte huvudanledningen till att vi var där. Det blev en lång eftermidddag på sjukhuset med vår första magnetröntgen sedan strålbehandlingen, första titten in bortom händelsehorisonten. De försökte söva honom med en enklare metod, en nässpray som inte fungerade alls bra och som fick Elis att skrika och sprattla av obehag när de gav den. Det slutade med att han fick det vanliga sömnmedlet in i venporten istället och somnade i min famn sådär hjärtenypande. Kära Elis. Nu tvingas vi vänta en vecka innan svaret kommer, och jag håller redan tummarna så hårt jag kan.
