2017-12-16
Han torrkräks lite på morgonen, sånt är vi vana vid. Han klagar över ont i tänderna, jag trycker på knappen och sköterskan kommer med Alvedon, ingen fara. Läget är under kontroll.
Sandra kommer när hon lämnat Folke på förskolan. Elis hittar en ny bil utanför lekrummet, den är svårkörd men retrosnygg och får vara med i dagens mms till världen utanför.
Vi pratar matning med läkaren och han går med på att skriva remiss för att operera in en PEG, en sån där knapp på magen att mata i – det är lite skrämmande att tänka på men mycket bättre än att Elis ska behöva leva med denna påfrestande slang i näsan.
Det känns som om vi varit på sjukhuset i en vecka även om det inte ens är hälften. Elis är lugn. Modig. Jag upphör aldrig att imponeras av honom. Snart har han klarat av sin första omgång med cytostatika.
