2018-04-16
Han är inte alls rädd för det här längre. Elis sitter i väntrummet på provtagningen och håller lugnt på med iPaden. Nummertavlan däruppe ger ifrån sig ett ljud, nu är det bara ett nummer kvar innan det är vår tur.
Ett barn gallskriker ilsket bakom en av dörrarna. Elis pausar och tittar upp från iPaden. Säger att det barnet som låter nog inte är van vid att ta sticket.
Jag säger att Elis också tyckte det var läskigt i början. Han nickar och säger att ja, så var det ju, men nu vet han att det inte är farligt och inte gör speciellt ont.
Elis har rätt. Det här är inte alls jobbigt, det är en vardaglig förmiddag utan stora insatser. I morgon, däremot, börjar det. Magnetröntgen, där de ska testa att inte söva honom på vanligt sätt utan att bara använda en enklare metod som ges som en nässprej. Efter det väntar dagar av cellgifter. Kanske är det vi som borde gallskrika.
