2018-07-09
Folke roar sig ensam på lekterapins uteplats. Vi väntar. Elis ligger sövd i magnetkameran. Sanningen ska avslöjas.
Detta är en heldag på sjukhuset. Blodprov i morse, och sedan ett hörseltest som inte visade några ljusningar utan tvärtom. Vid 8000 hertz är Elis nu döv på höger öra och även på de lägre, viktigare, frekvenserna hade det blivit ytterligare försämringar. Det är nog helt kört att ge honom Cisplatin igen, det cellgiftet som påverkar hörseln.
Han är fortfarande snuvig så narkosläkaren beslöt att han skulle få en vuxendos Nezeril och att det skulle ges innan sövningen för säkerhets skull. Elis är rädd för näsdroppar på sjukhuset, efter det tidigare misslyckade försöket att ge sömnmedel nasalt, så han tyckte det var jättejobbigt, stackarn.
Och här är vi nu. Folke hängde med syskonstödjaren Maria på förmiddagen, det är en intressant funktion som Barncancerfonden möjliggjort – en person som jobbar för att hjälpa till att stötta syskonen och avlasta familjerna. De hade kul tillsammans, men nu på eftermiddagen är lekterapin stängd och vi får nöja oss med uteplatsen.
Det funkar det också. Men jag saknar Elis. Hoppas de ringer från uppvaket snart.
