2018-10-29
Det satt en p-bot under torkarbladet när vi kom ut till bilen efter kalaset igår kväll. Det kändes som att det kvittade. Jag var för lättad för att bry mig. Det var en vanvettig kamp att ro iland kalaset men det var värt det när jag såg Elis lycka. För honom var det en oförglömlig upplevelse, det märktes.
Han och Folke satt kvar i en soffa i festlokalen efter att kompisarna gått, de smälte intrycken och ryckte i varsin heliumballong medan vi vuxna röjde upp. Nu dagen efter är Elis ännu uppfylld av igår, alltjämt bubbligt glad, han vill fortfarande ha partyhatt på och busa med ballongerna.
Om tre dagar ska kirurgerna ge sig djupt in i hans ryggrad. Ingen vet säkert hur det kommer att gå med tumören, och om Elis ens kommer att kunna röra sig efter operationen. Om något går galet har han i alla fall nu fått dansa en sista gång på sin egen fest.
