2019-01-21
På sjukhuset igen. Elis klättrar upp på det lilla trappsteget i receptionen på våning 12 och säger sitt personnummer som ett rinnande vatten. Vi väger honom, 19 kg Elis finns det och jag älskar vartenda gram. Läkaren tittar honom i öronen, lite vax på vänster sida. Jag hoppas jag inte får böter, för varken parkeringsautomaten eller appen fungerade och en av p-bolagets kontrollbilar stod där nere på gatan och såg hotfull ut. Stetoskop, lyssna på hjärtat, andas djupt, lyssna på lungorna. Inga konstigheter. Doktorn testar reflexer, lyser i ögon, Elis får prova balansgång vilket som vanligt är svårt. Åtta spritade tussar rengör huden på huvudet, Elis och jag ser varandra i ögonen och räknar medan läkaren sticker in nålen i huvuddosan. ”Cytosar” heter dagens cellgift som sprutas in i hjärnan, och allt är klart på någon minut eller två. Elis väljer stickpresent och tar en till Folke också, vi vinkar hej då, åker hissen ner till den vanliga världen, jag säger till Elis att han var jätteduktig och när vi kommer till bilen har jag inte fått några p-böter. En bra dag.