2019-02-07
Elis och jag är på väg till dagens cytostatikabehandling när jag får oväntad användning för en av mina nya färdigheter. Vi har lyckats få en plats i p-garaget under sjukhuset och går mot hissarna när vi ser en kvinna en bit bort, på väg i motsatt riktning. Hon är uppenbarligen krasslig, ser alltmer plågad ut, och till slut stannar hon, lutar sig mot en av garagets pelare, och, ja, spyr.
Hon kan inget göra, efter den första lilla uppkastningen kan hon bara andas in och förbereda sig på nästa som kommer att bli mycket värre, bara sekunder dit, jag ser hur miserabel och maktlös hon känner sig men jag är så bra på det här, detta är mitt game, jag har alltid en kräkpåse i höger jackficka numera och jag drar snabbare än Lucky Luke, kvinnan trodde hon var ensam i världen men plötsligt får hon en pro grade kräkpåse i handen, hon tittar upp och möter momentant min blick, överraskat, tacksamt, innan hon viker sig dubbel och använder gåvan.
Elis och jag stannar inte ens till, låter kvinnan slippa åskådare, fortsätter vidare mot hissarna. Cool guys don’t look at explosions. Elis trycker på hissknappen med 12 på. Team Elis och pappa ska vidare i kampen för godhet och rättvisa.
