2019-04-10
I morse gick Elis annorlunda. Lite… ostadigt, nästan. Det gick en kall kåre längs min rygg när jag såg det, isande minnen från de där sensommardagarna då han plötsligt började vingla, gå som en berusad, och händelsekedjan sattes igång som ledde till att cancern upptäcktes.
Det blev lite bättre nu på förmiddagen, han gick mer som vanligt. Hoppas det bara var något tillfälligt. Men i bakhuvudet lurar skräckvisioner av en hastigt växande tumör som täppt till och skapar balansrubbningar på samma sätt som då.
Dagens stora nyhet i världen är att forskarna lyckats fotografera ett svart hål. För första gången någonsin har mänskligheten avbildat den slutliga avgrunden. Jag tittar på bilden på nyheterna och undrar om det är så att jag, Elis, vi, står inför stupet just nu.
