2019-08-08
Surr i mobilen: farmor skickar en bild på Elis och mig från när vi var i Norrköping nyligen. Den är grynig, hennes mobilkamera är sedvanligt katastrofal, men bilden är fin ändå. Eftersom det brukar vara jag som fotar finns det inte jättemånga bilder på mig och Elis tillsammans trots våra tusentals kramar.
Elis, älsklingen, det är lite synd om honom idag även om han som vanligt är tapper. Folke och kusinerna är på Naturhistoriska men han och jag är bland nålarna på sjukhuset, ett stick i huvudet med cytostatika och ett i fingret för att dra blod. Det känns ändå bra att Folke får vara ute på något roligt. Han är så drabbad, indirekt, av Elis sjukdom, mister så mycket av vår uppmärksamhet på grund av den även om han aldrig klagar. Folke är värd varenda bra stund han kan få.
Elis och jag åker hem sent på eftermiddagen, och sen ringer de från sjukhuset. Proverna visar att hans trombocytvärden sjunkit ytterligare så vi får fortsätta pausa cyklofosfamiden som vi brukar ge hemma. Vid halv sju kräks han upp sondnäringen. Jag matar honom igen, och han tuggar i sig lite majs. Vi ska åka in igen i morgon och kolla blodvärdena på nytt.
