2019-08-20
Elis säljer apelsiner till superkompisen Saga. Den här kiosken är hans favorithörn av lekterapin, bortsett från pysselborden förstås. Det finns så mycket harmoni här och han trivs så himla bra.
Jag önskar att hela omvärlden vore lika enkel, förstående och välkomnande som lekterapin. Den tanken är starkare än någonsin nu, för i morgon är det skolstart. Ett år för sent ska han nu börja förskoleklass, med nya människor, nya lokaler och utan oss föräldrar på armslängds avstånd.
Det är inte svårt att måla upp hjärtskärande mobbningsscenarion för sitt inre. Hans ansiktsförlamning syns mest när han gråter. Tänk om någon elak unge kommer på det och retar honom till tårar, och sedan får mer ammunition av att han är så sned i ansiktet. Elis-Snélis, hahaha, kolla på honom.
Isåfall parkerar jag bilen och mig själv utanför skolan varenda dag och stannar där för att hålla koll under rasterna. Kanske sätter en trådlös mikrofon på Elis och lyssnar in på vad de säger till honom. Jag vet inte. Men jag tänker inte låta det hända.
