2019-09-14
Han är så lycklig här på Gröna Lund, älskade gubben, det är så skönt att se honom le när han kör gammal bil och åker flygande elefanter. Det är lördag och vi är här igen för tredje gången i år. Så många besök brukar vi vanligtvis inte göra, men inget är vanligt nu.
Detta är en bra dag. Både farfar och mormor är med och barnen har jättekul. Men när det är dags att avrunda, när vi sagt till Elis och Folke att de får åka radiobilarna en gång till men sen är det stopp och hemgång, då väller plötsligt en klump av panik upp inom mig. Musiken larmar, Elis rattar ivrigt sin bil som kränger fram över golvet, och insikten drabbar hårt:
NU UPPLEVER ELIS SITT LIVS SISTA GRÖNA LUND-ÅKTUR.
Vi kommer inte hit mer i år. Nästa sommar är en evighet bort. Bara sekunder kvar nu: snart kommer det att låta tuuut och radiobilarna kommer att stanna, barnen kommer att krångla sig ur bältena och tränga sig ut genom grinden.
För första gången ser jag Elis göra något för sista gången.
