2019-11-07
Vi ska få MR-svaret nu och det är vidrigt att invänta, det har det varit varje gång, men tidigare stod allt på spel och så är det inte längre. Det som förr var en livsavgörande slantsingling är nu istället en glimt av Elis slutgiltiga timglas.
Resultatet är blandat, lite svårtytt. Det har inte kommit nya metastaser i alla fall, men de som finns har vuxit, eller svullnat. Möjligen, möjligen kan det vara ett gott tecken som visar att medicinen Temodal fungerar och påverkar dem, men, ja, det är klart att det kan vara dåligt också att tumörer blir större. Tumören på hypofysen har dock faktiskt blivit lite mindre.
Elis är full av liv idag. Mer än jag sett på länge, han är glad och pigg och härlig. När vi gått ut från läkarens rum och skickat meddelanden till alla som väntar träffar vi Saga och går genom sjukhuset till huvudentrén. Vi köper plocka-själv-sallader på Pressbyrån, Elis pekar på massor av ingredienser han är sugen på, och vi sätter oss på en bänk och han äter och äter, det är helt otroligt. Han och Saga tar varandra spontant i handen och går med lätta steg genom korridoren, och jag vet att detta är en bild av en framtid som kunde blivit så fin.
