2019-11-06
Elis har fått ett vykort från min kompis Tommy som är i Rom. Vi sågs ju allihop i fredags och jag visar kortet för Elis, titta, nu har farbror Tommy skickat det här också. Det kommer in en del hälsningar och deltagande utsträckta händer nu, även från bekanta man inte hört från på väldigt länge, i takt med att nyheten sprider sig om Elis tillstånd.
Jag tar en bild och skickar ett MMS tillbaka, skriver att Elis tackar så mycket och att MR-svaret ska komma i morgon. Jag skriver att det är nervigt även om det är på ett lite annat sätt än tidigare, det blir en indikator på hur mkt tid vi har kvar. Just så känns det. Förr var MR-svaren en möjlig källa till euforisk lycka. Denna gång visar magnetkamerabilderna bara hur fort eller långsamt vi kör mot stupet.
