2019-11-25
Finalisterna i årets Idol besöker sjukhuset, de heter Tusse, Freddie och Dao och det är trångt i lekterapin när de tonsäkert framför ”Hallelujah”. Elis gick i samma förskolegrupp som Pär Lernströms dotter förut, och när jag ser Idol slås jag alltid av hur VIKTIGT de får det att verka just de där sekunderna när en ska åka ut. Musiken i bakgrunden pulserar som blod, två sammanbitna unga människor väntar på avgörandet och känslan är att en av dem är på väg att förlora allt.
Jag har tänkt på det där ibland när vi väntat på MR-svar. Ingen basgång ackompanjerar, men allt står på spel på riktigt. Och nu inväntar vi tid för att få veta om Elis har plågsamma tumörer i skelettet. Pär Lernström kommer inte att ge beskedet, ingen publik kommer att hålla andan, men svaret är så avgörande att det är skrämmande.
Jag går ut ur lokalen, lika bra att inte sno golvutrymme från barnen. Elis och Sandra har plats i alla fall, det är huvudsaken. Och Tusse, Freddie och Dao kommer att få bra liv, det tror och hoppas jag, vare sig de blir superstjärnor eller inte. Jag ställer mig i korridoren, lutar mig mot väggen och hör slutackordet på ”Hallelujah”.
