2019-11-26
Vi är i sinnesrummet, ett rum på sjukhuset med lugn musik, ljussättning och en vattensäng där man kan ligga och titta på fiskar projicerade på väggen. Det är tänkt som ett ställe där barn ska kunna få intryck, även om de likt Elis inte orkar så mycket. Elis verkar tycka det är skönt att vara här, även om han blev lite sjösjuk när jag gjorde så att vattensängen gungade till.
Sjukgymnasten var här i morse och Elis fick prova att stå upp en kort stund bredvid sjuksängen. Det var svårt, gjorde ont, men han klarade det. Ändå undrar jag om han någonsin kommer att kunna göra det på riktigt igen, kanske är tiden då han kan stå och gå ett minne blott. Det verkar också som att han inte så gärna rör på höger arm idag. Vet inte vad det kan vara, inte läkarna heller.
Jag älskar dig så mycket, min lille Elis. Önskar önskar önskar att jag kunde göra mer för dig. Men du är här med oss, du lever, och det är stort i sig.
