2019-11-30
Sista dagen på sjukhuset. Över två år av krävande kamp mot Dumma knölen är slut, vi förlorade och nu ska Elis få komma hem. Det är lördag och hela familjen är här, Folke är glad att få vara med sin storebror, han kramar honom så att mitt hjärta blir alldeles varmt. Och Elis känns klart piggare idag, han har varit feberfri i natt och proverna är stabila.
Vi kör runt i den nya komfortrullstolen; vi har fått en blå ryggsäck med en apparat som ersätter den rangliga droppställningen och den nyvunna rörelsefriheten är som frisk luft. Vi hittar en mystisk liten dörr i entréhallen och fantiserar om vem som bor bakom den. Rullar över till konditori Vete-Katten där Elis beställer en hallonsmoothie. I ett utrymme hittar vi spännande snurrstolar och Elis vågar sig på att ta en åktur.
SABH är en ny förkortning vi får lära oss nu. Det står för Sjukhusansluten Avancerad Barnsjukvård i Hemmet, de har lyckats få fram resurser snabbt så ja, vi får åka hem idag. Vi kommer att få besök av dem dagligen. Men framför allt ska vi nu ägna tiden åt att leva, och vara med varandra.
Strax efter klockan fem på eftermiddagen kommer vår rullstolstaxi till sjukhusgaraget och Elis stol spänns fast i golvet. Nu börjar den sista tiden.
