2019-12-03
Elis vill ha en pepparkaka på Vete-katten och det får han förstås. Han har oväntat mycket aptit nu vilket väl är ett hälsotecken, om det ordet ens går att använda när han är palliativ. Men Elis är starkare nu än under tiden vi låg inlagda, det är skönt att se.
Mormor har kommit ner till oss nu och vi är på förmiddagsbesök på sjukhuset, har pratat med Elis läkare och en doktor från hemsjukvården. Inga stora saker, de modifierade medicineringen lite och så fortsätter vi med vårdbesöken hemma. Elis satt och tuggade på popcorn under besöket.
Det är fortfarande den vanlige Elis som sitter där i rullstolen, han säger ”bra” när jag frågar hur han mår och svaret är så gulligt och så bitterljuvt att höra. Han orkar inte le lika mycket som vanligt, gravitationen tynger hans kinder, men inuti är han som så många gånger förr ofattbart stoisk inför allt som sker med honom. Han klagar inte över att han sitter i rullstol, eller att han missar skolan, eller att hans ansikte svullnar upp alltmer. Jag är så stolt över honom.
