2019-12-04
Moltas är här: terapihunden som Elis träffade på lekterapin gör hembesök när det behövs och nu behövs det. Hemsjukvården är här samtidigt och tar prover medan Elis umgås med sin vitlockiga kompis.
Elis funderar över att det blir svårt att sitta på golvet, som han kunde förra gången de sågs, men det gör inget. Han kan sitta kvar i rullstolen. Elis förbereder Moltas lilla godisletarspel, kastar med hans boll och ger honom mat med sked. När de lekt klart vill Elis rita en teckning till Moltas, så det gör han. Jag tror Moltas blir glad.
Det är en lättnad att se Elis få en riktig upplevelse idag, att det inte bara är vanlig hemmavistelse på programmet utan att han får göra något minnesvärt. Det känns viktigare än någonsin att låta Elis samla på minnen nu, även om de inte kommer att bli minnen så länge.
På kvällen åker vi till Mörby och hämtar ut Elis nya glasögon. Jag tycker de klär honom, ger en sorts mognad åt hans ansikte. Optikern frågar Sandra om vi är intresserade av glasögonförsäkring, och hon säger nej tack. Optikern säger att de annars har ett fint erbjudande som täcker hela första året med glasögonen. Sandra säger nej, vi avstår.
