2019-12-05
Clownerna, de kära sjukhusclownerna. De fanns där från första stund när Elis tumör upptäcktes, de har strösslat roligheter över mer än två års behandling och nu är de här hemma hos oss.
Vi mönstrar en relativt stor publik – förutom mormor har kusinernas mamma Sofie flugit ner idag för att supporta oss så vi är sex personer plus clownerna. Det är ”Fjodor dr Jewski” och ”Margot” som nu fyller vår hall med galenskap: de plockar fram tokiga prylar, trillar omkring i slapstickstil, leker med pip- och pruttljud och vrider ihop knarriga ballongleksaker åt barnen.
Och Elis skrattar. Han gör det på riktigt, det verkar vara en ansträngning för honom numera så det sker ganska sällan. Men nu ler han sitt sneda leende och skrattar med bakåtlutat huvud och mitt pappahjärta fylls av lycka över ett ögonblick som, i vår verklighet, inte kan bli bättre.
