2020-01-26
Ugglan har varit med Elis hela vägen, ända sedan han låg på sjukhuset de första dagarna efter operationen. Denna hans favorit bland gosedjuren är hos honom nu också, och de kommer att ha sällskap hela vägen.
Vi går igenom Elis alla saker nu, vrider och vänder på allt för att välja vad mer som ska få följa med honom i kistan. Det finns så mycket som är en del av honom, som jag vill att han ska ha hos sig. Pysselsaker. Medaljerna från Legoland och de barnlopp han klarade av. Solglasögonen, de gröna, som varit så viktiga för hans ljuskänsliga ögon. Ett litet armband han gjorde på sjukhuset. Charadspelet som vi lekte så mycket. Klistermärkena, många av dem har han fått som stickpresenter.
Jag vill krama Elis, förklara min kärlek till honom igen, leka med honom, göra honom glad, läsa för honom, skoja med honom, berömma hans teckningar, höra honom sova. Jag kan inte göra något av det. Jag kan bara sitta här och plocka bland glitterpennor och småsaker och säga till mig själv att det ändå betyder något att han får begravas med saker han tycker om.
