2018-05-21
Jag blir mer och mer besatt av ordet ”observandum”. Det är alltså så att Elis kan vara fri från cancer just nu, om hans observandum bara är ärrvävnad. Det gör mig tokig att jag inte kan få veta det säkert. Kanske vi är i mål nu, kanske Dumma knölen är borta. Ett observandum är det som står mellan oss och lyckan.
Efter duschen igår kväll lyste jag med ficklampa i munnen på Elis, och gluggen i underkäken var inte längre bara tom. En liten tand hade stuckit upp huvudet.
”En vuxentand”, sa jag till honom.
Han har en vuxentand nu. Jag avskyr ordet ”observandum”, men jag gillar verkligen att prata om Elis och få använda ordet ”vuxen”.
