2017-08-25
Vi har fått komma hem. När det mesta runtomkring en ser ut som vanligt framstår det som är annorlunda i ännu skarpare relief. Elis sitter på sin stol i köket med snigelspelet framför sig, en present från mormor och morfar som går ut på att man slår två färgtärningar och sedan går med de sniglar vars färg kommer upp. Det är ett mycket enkelt spel men det märks att Elis får anstränga sig enormt, och vi får ofta påminna honom om att flytta spelpjäserna.
Han är fortfarande svag på höger sida och vi försöker få honom att använda högra handen när han slår tärningarna, för att träna upp den. Han har det så jobbigt, allt går så sakta, och det är så oerhört sorgligt att se. Men vi klär på oss de glada maskerna, tjoar och hejar när han lyckas med något, samtidigt som hela mitt inre skriker att jag vill ha tillbaka den vanlige Elis, att jag ska få se hans ögon glittra av liv igen.
Sex dagar kvar tills vi ska få veta vad det är för sorts tumör.
