2018-07-11
På sjukhuset. Cytostatika. Folke är med i lekrummet; han har kreativa idéer om vad en fisk egentligen är för något, och dessutom verkar han ha lagt sig till med passande göteborgskt uttal på ordet.
Skönt att få distraheras av barnen som leker. Det kryper lite i mig när vi går runt här på sjukhuset, eftersom vi ska få MR-svaret i morgon. Det är som att kunskapen finns här i byggnaden, att någon kanske redan vet och tänker på hur vi kommer att reagera när vi får beskedet.
Vi fick behålla nålen i port-a-cath-dosan från MR-undersökningen i förrgår så Elis slapp ”stora sticket” idag. Vinkristin och Lomustin är de två cellgifter som tar sig in i hans ådror den här gången. Det blir inget cisplatin, det är nu slutgiltigt bestämt att det skulle förstöra hörseln för mycket, men läkaren sa att Elis åtminstone lyckades få tre av fyra doser ”så det är en bra behandling”.
Vi närmar oss slutet på hela cytostatikabehandlingen. Känns konstigt, att vi inte ska ha detta som taktpinne i vår tillvaro längre. Jag önskar så intensivt att vi kan få ett svar i morgon som säger att det inte finns några spår kvar av tumören – det är det enda som skulle kunna få mig att känna att detta på riktigt snart är över.
