2017-09-01
Paketet på golvet är ljuvligt konkret, fysiskt. Det är inte bara det att Elis ska få en present, utan också att jag själv känner att jag nu kan göra en liten skillnad för honom. Elis som älskade de där elbilarna i Kroatien ska nu få ge sig ut i grannskapet i full frihet, trots att han har så svårt att gå. Jag minns pojkdrömmen själv, hur jag föreställde mig hur det skulle vara att bara trampa på gasen och passera lekplatser och kompisars hus och hur alla skulle gapa och titta på pojken som hade en egen bil.
Det är den dyraste pryl han fått, tvåtusen kronor, även om jag valde den modell som för tillfället var på rea. Det är en minivariant av en Mercedes G65 AMG, en favorit bland fotbollsproffs, rappare och snart även en svårt sjuk fyraåring. Det står på sidan att den har en biturbo-V12:a men den lilla elmotor som egentligen sitter där borde kunna få upp den i promenadtempo, vilket verkar precis lagom.
Samtidigt är allvaret över oss. Vi hinner inte bygga ihop bilen direkt utan ger oss av mot sjukhuset igen – Elis strålningsmask ska produceras. Han sövs, en formbar plastskiva läggs över hans ansikte och blir till en avgjutning av hans huvud. Masken ska fixera honom när han ligger ner under behandlingen så att strålarna träffar exakt där de ska. Det kommer att bli kämpigt, men samtidigt längtar jag efter att komma igång. Just nu ligger cancercellerna därinne ostörda och jag vill att de ska få ett helvete.
