2017-09-03
Efter de två senaste dagarna står det klart: den där bilen är den bästa idé jag fått i hela mitt liv. Sedan första gången han tryckte på startknappen och låtsasmotorljudet brölade ut i högtalaren är Elis kung i bostadsområdet.
Inget liknande har setts i södra Bergshamra förrän nu. Han susar omkring bland storögda barn som springer efter honom, dansar runt till musiken, förundras över att det lyser i mätarna och strålkastarna. Någonstans i bakhasorna försöker Folke hänga med på sin lilla motorcykel. Elis stannar utanför granntjejernas fönster, tutar och spelar en serenad ur stereon tills de kommer ut och beundrar bilen. Han är motorburen ungdom nu, i tidsenlig elbil.
Han har blivit bättre och bättre på att gå också: från att ha behövt hålla i händerna för att ta sig runt i lägenheten kan han alltmer förflytta sig själv, och hans svaga högersida verkar vara på väg att återhämta sig. Fortfarande är han halvsidesförlamad i ansiktet, dock, men de som kan sin sak säger att det brukar avta med tiden. Hoppas verkligen de har rätt.
