2017-09-09
Han leker, han springer. Han faller. Föräldrahjärtat hoppar skärrat till, men han slår sig inte nämnvärt utan reser sig och fortsätter. Det är inte länge sedan som han sorgset sa ”jag vill inte gå för jag kan inte”, han tänkte på morfar som har en muskelsjukdom och sa ”jag går som morfar, han har dåliga ben”. Nu har han i alla fall självförtroende nog för att försöka springa och anfalla oss med vattenpistoler. Farfar och faster är här, följer med på dagens odyssé runt södra Bergshamra. Fångar dagen, samlar stunder. I övermorgon ska Elis läggas in på sjukhuset igen.
