2019-04-16
Någon glömde kryssa i rutan märkt ”akut” under vår MR-undersökning igår, så vi får inget svar idag heller. Ovissheten tär, gnager. Jag fortsätter studera varje rörelse hos Elis, söker goda eller dåliga tecken. Han har lite bättre balans idag, men glädjen över det grumlas av en liten och ovanlig kräkning redan 06:30 i morse.
Vi måste göra något, aktivera oss för att hålla de mörkaste tankarna borta. Det får bli Mulle Meck-lekparken, en kort biltur bort. Barnen klättrar runt bland låtsasskrotfordon och små tegelhus – Elis håller mig i handen när hans balans utmanas – och de älskar det här stället.
Vårsolen är blek men värmer tillräckligt för att vi ska inviga glasskiosken, Elis är osäker på om han vill ha så han smakar på min glass, och ber sedan att få bara en strut att tugga på. Killen som har kiosken ger oss en gratis.
20 andra barn väntar också på MR-svar tydligen; många har gjort undersökning för att hinna före påsk. I morgon kommer i alla fall vårt besked, då får vi veta vad magnetkameran såg inuti Elis huvud och ryggrad. ”Vi ringer någon gång efter 13:00”, sa de. Jag tittar på klockan på mobilen och nedräkningen hamrar inom mig.
