2019-11-17
Efter pepparkaksbaket igår tog vi årets julkortsbild. Alla tankar på att gå omkring ute i tomtedräkter hade jag släppt, det viktigaste var att det skulle vara enkelt och smärtfritt för Elis. Jag gjorde ett litet pepparkaksbakbord i hallen, där barnen fick sitta. Hängde upp en ljusslinga runt dem; allt Elis behövde göra var att sitta på stolen och titta i kameran. Det gick, men det kändes som att det var en pärs för honom ändå.
Idag på eftermiddagen är han fortfarande jättetrött, vill mest sova. Jag måste stötta honom när han ska gå, och min orosklump i magen växer. Sandra ringer doktorn för att prata, vi funderar på om Elis nya sköldkörtelmedicin kan vara bidragande. Vi kommer överens om att ge honom Betapred och sen ska vi in för provtagning i morgon.
Medan Elis sover redigerar jag julkortet. Jag kan inte låta bli att tänka att i jul när detta väl dimper ner hos släkt och vänner kan det ha hänt mycket, kanske de kommer att titta på bilden och tänka att bara Folke finns kvar hos oss.
