2019-12-20
Idag är det skolavslutning för Elis klass. Jag minns första skoldagen för fyra månader sedan, då när Elis gick runt med sin orangea keps. Den oro och den hoppfullhet som fyllde tillvaron då, tanken att det var i skolan som det avgjordes vilken sorts framtid Elis skulle få.
Elis fröken var här för en vecka sen och gav honom en pärm med teckningar och julhälsningar från klassen. De tog emot honom fint, under den korta tid han fick som skolbarn.
Detta att vårda Elis palliativt är en sorgevandring, en mörk tillvaro mitt i något ofattbart, men samtidigt är det så rent. Då, när skolan drog igång, var allt komplext med så många rörliga delar. Idag ska jag bara vara med Elis. Finnas där för honom varje sekund. Sitta bredvid när Berättarbyrån kommer i eftermiddag, hjälpa till att få fram en bra saga. Älskade Elis, jag lever intill dig hela tiden nu och jag vet att jag är på rätt ställe.
