Var någonstans?

2020-01-03
Chokladsnittar. Elis och Folke bakar i Lilla Erstas kök och strör pärlsocker över sina verk, som kommer ut ur ugnen precis lagom sega och goda. Ett fint initiativ av personalen, som har fingertoppskänsla för att få barnen att trivas och känna sig hemma.

Doften av nybakat. Tankar. Stora tankar på det som komma skall, det gigantiska som tornar upp sig vid horisonten. Är det här Elis ska dö? Eller hemma? Vilket är det minst hemska alternativet? Bilderna tränger sig på. Om vi förlorar honom hemma kanske vi aldrig kommer att kunna se på vårt hem på samma sätt. Vi kanske måste flytta då, jag vet inte, jag har ingen aning, jag har aldrig förlorat ett barn, åh, om jag ändå kunde få slippa.

Jag vill definitivt hellre att det sker här än på sjukhuset där det finns så mycket fokus på läkande, där de flesta barn man möter i korridoren visserligen genomgår något tufft men ändå har livet framför sig. Här vet alla vad det handlar om, vad vi går igenom. Och det här är ett… värdigt ställe. Respektfullt. Ja. Vi kanske inte får chansen att avgöra det själva, omständigheterna kan komma att göra det åt oss, men jag skulle inte ha något emot om detta blir platsen.