2017-08-20
Det är bara en månad sen Elis rörde runt i brasan i den lilla stugan uppe hos mormor och morfar. Rök, knaster, sotiga fingrar. Juice och chokladbollar i kylväskan. Lyckan i att inte veta. En ouppnåelig verklighet nu.
Vi fick flytta från intensiven till vårdavdelningen på våning 10 idag, med fortsatt noggrann övervakning av dränaget. Avdelningen består av två parallella korridorer. På ena sidan ligger neurobarnen, som Elis. Fortfarande sover han mest, och när han är vaken klagar han fåordigt och jämrar sig. På andra ligger ortopedfall, typ barn som ramlat på skateboarden och behövt opereras. En annan verklighet.
Sen eftermiddag, och Elis får i sig två deciliter juice innan han somnar om. I morgon ska han magnetröntgas igen, de ska kolla utfallet av operationen. Jag skickar ett mass-sms med informationen att han lämnat intensiven och druckit juice. Vet fortfarande inte hur mycket stryk hans hjärna tagit av operationen, om han någonsin blir sig lik igen, men jag vet att han druckit juice.
