2018-01-08
Island, sommaren 2015. Elis ser vidderna och tar tillfället i akt, springer sin väg på pigga tvååriga ben. Vinden bär honom, brusar ikapp med vattenfallet medan Elis flyger fram över klorofyll och gula blommor ända tills kepsen blåser av. Jag får rusa efter och fånga in rymlingen, titta pappasträngt på honom. I stunden är jag småirriterad på den lille smitaren. Nu i efterhand är ögonblicket bara perfektion, så idylliskt att det nästan gör ont.
