2018-08-17
Elis sitter i gungan mittemot flickan han brukar säga att han ska gifta sig med, hans absoluta favorit från förskolan. De har inte träffats på hela sommaren.
”Jag har saknat dig jättemycket”, säger han och låter plötsligt ovanligt mogen.
Hon ler blygt. Börjar fascinerat fingra på paljetterna på Elis t-shirt, den har texten SHARKS ARE JAWSOME och paljetterna formar en haj som kan byta färg mellan blå och silver om man stryker handen över den.
Vi är på femårskalas för en annan tjej från förskolan. Utomhus, med tårta och varmkorv i grönskan. Folke började hurra direkt efter ja må hon leva och när vi hurrat klart stack Elis in ”ett fyrfaldigt leve”. Nu är det fri lek och här sitter de, öga mot öga i gungan precis som det brukar vara på förskolan.
”Jag vill ha fart”, säger Elis och jag drar omedelbart gungan lagom långt bakåt och släpper. Elis säger muntert att gungan knarrar, jag härmar knarrandet, vill så gärna hjälpa det här på traven, och till slut skrattar vi allihop. Elis gapskratt är som vanligt snett och för en sekund tänker jag att hon en dag kommer att komma fram till att Elis inte spelar i samma liga som hon. Men den dagen är inte idag och jag fortsätter göra gnisselljud medan jag ger gungan mer fart.
