2018-11-07
Stora framsteg! Elis går själv – han kliver upp ur rullstolen, knuffar den framför sig och kan till och med gå helt utan stöd om än vingligt. Han ska få cytostatikadosen i huvudet snart, det kan bli en pärs om han blir lika ledsen som igår, men sedan tror jag faktiskt det blir hemgång.
En vecka i sträck har vi varit här, det känns nästan konstigt att få åka hem men den starkaste känslan kommer att vara att vi lyckades med det vi kom för. Den stora, läskiga tumören i ryggen är borta. Nu kämpar vi vidare.
