2018-11-09
För ett år sen hade vi precis avslutat strålbehandlingen. Lät Elis återhämta sig för att samla styrka inför cytostatikan. Han hade slang i näsan och vi oroade oss mycket för hans näringsintag. När jag då föreställde mig det här datumet trodde jag nog att det skulle vara klart, att vi skulle ha lämnat Dumma knölen bakom oss och vara på en plats där vi bara behövde fokusera på att lindra dess efterverkningar.
Elis och jag är på förskolan idag ett par timmar, vi var det igår också, och lekte ute. Han stapplade omkring, men ändå – han kan gå nu en vecka efter en ryggoperation där de nästan tappade signalen mellan hjärnan och vänsterfoten.
Vi fick ett oväntat glädjebesked nyss: de tog tydligen prov på ryggmärgsvätskan när vi låg inne, det hade jag inte koll på men det gjorde de, och nu har svaret kommit och det var fritt från cancerceller. Alltid ett bra tecken, även om vi fått lära oss den hårda vägen att det kan finnas tumörer på andra ställen. Jag skickar ett mess till de närmaste, uppdaterar dem, berättar om förskolelek och ryggmärgsvätska. Snart ska vi köra in till sjukhuset igen. Ministicket.
